Jag är toktrött på min nuvarande frisyr. Med lockigt hår blir också urvalet av frisyrer väldigt begränsat. Nu har jag letat och hittat ett gäng bilder som inspirerat mig. Jag vill ha det kort, dels för förändringens skull men också för att det är näst intill omöjligt att sköta ett axellångt lockigt hår med bruten hand.
Hjälp mig att välja!
Bilderna är lånade från wip-hairpoint på Flickr.
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Sist jag skrev hade jag precis brutit handleden. Det var den 20 juli.
Nu, en månad senare är handen opererad och jag är mitt uppe i rehabiliteringen av handen.
Det lär bli en långdragen historia den här handen. Runt 4 månader lär det ta innan jag kan räkna med att handen ska fungera normalt. Det är inte ens säkert att jag får tillbaka full rörlighet i handleden.
26/7 blev jag opererad. Platta, skruvar och konstgjort ben. Jag var vaken under op och kunde via en tv-skärm se att den där plattan påminde om en harv.
Tanken var att jag skulle åka hem samma dag men jag hade såpass ont och var så svullen att jag fick stanna över natten. Delade rum med tre pensionärer som bytt höftled. Reservdelsfolket helt enkelt.
Jag hade så ont att jag grät mig genom hela natten. Detta trots att de stoppade i mig så mycket morfin att jag knappt kunde gå rakt.
Dagen efter kom jag hem och två veckor senare blev jag av med stygn och gips/skena. Det har varit en tuff tid med mycket smärta och många värktabletter.
Den 2/8 började jag dessutom på nytt jobb. Jag pratade med chefen och mina goa kollegor om hur vi skulle lösa det hela. Eftersom det är en förskola så är det ett jobb med ganska många tunga lyft vilket är helt omöjligt för mig i dagsläget. Nu ställer Åsa och Sigrid (kollegorna) upp och tar de tunga lyften och jag kan få vara med på nya förskolan på nya jobbet trots bruten hand. Det har gått över förväntan. Visst är jag snortrött och har ont,men det är det värt 
Det största problemet just nu är att svullnaden i mina fingrar inte vill ge med sig. Bara att träna vidare och hoppas att det ger sig. Till jul ska jag vara frisk!
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Igår tänkte jag löslongera Doddi i rundcorallen. När jag kom ut i stallet så berättade Karin att hon tänkte ta med en grupp ut på vägarna mot Esarp. Kul, tänkte jag. Där har jag aldrig ridit. Jag hänger på!
Vi red längs Höje å på en gräsväg. Jättefint och väldigt lite insekter om man jämför med skogen. Efter ca 30 minuter skulle vi sakta av från tölt. Då tappar Doddi balansen helt och går ner på knä. Jag flyger av åt vänster och känner direkt att handleden är av. När jag tittar snett bakom mig så ser jag att Doddi går omkull helt men reser sig igen.
Snabbt sätter jag mig vid åkerkanten och försöker fixera handleden och koncentrera bort smärtan. Tur att jag fött barn och vet hur man ska anda sig genom smärta.
Karin skickar hem gruppen och blir kvar hos mig. Hon ringer Johan och ambulans. Efter ½timmes väntan kommer först en av ryttarna i jeep som kör mig till ambulansen. Jag kommer in i ambulansen och får ett lite bryskt bemötande av sköterskan där. Jag tror att hon missbedömde hur ont jag hade . Efter ett tag mjuknade hon och var jättetrevlig. Fick 2 omgångar morfin och en omgång muskelavslappnande och smärtan blev uthärdlig.
Väl inne på ortopedakuten fick jag mer morfin, blev röntgad, fick vänta och fick mer morfin. Herrejisses vad jag måste ha varit fullproppad av morfin.
Efter ett par timmar så fick jag lokalbedövning och de försökte dra benen på plats. AJ! Värsta smärta jag upplevt!
Sen var det röntgen igen för att konstatera att det måste opereras.
Så nu sitter jag här med handen i gips. Toksvullen och ganska smärtpåverkad. På måndag (alltså nästan en vecka efter själva frakturen) ska jag opereras. Sen får vi se hur det blir efter det. Gips ett antal veckor och sjukskrivning…jag börjar dessutom nytt jobb den 2 augusti.
Stort tack till alla som hjälpte mig! Allt från att ta hem Doddi, hämta mig i jeep till att visa vägen och såklart Karin som stannade kvar hos mig och viftade bort bromsar och tyckte synd om mig. Stort, stort tack! Utan er hjälp hade jag inte fixat det!
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Johan tog den här väldigt talande bilden på Doddi idag när jag tvättade honom.
Jag tror att han tröttnade på att stå still för han verkade inte direkt ogilla själva tvätten.
